Det är nog många som ställer sig frågan hur vildhästarna har kunnat klara sig genom evolutionen och nu helt plötsligt så behöver de tandvård. Det finns ett antal anledningar till detta som dessutom påverkar varandra:

• Det viktigaste är nog att tama hästar inte har möjlighet att använda sina tänder på ett naturligt sätt d.v.s att äta direkt från marken och faktiskt bita av gräset. I många hagar finns det inte så mycket att beta på och helt naturligt så får de istället lättuggad mat som pelleterad kraftfoder, ensilage, fint mjukt hö och havre. Detta gör att framtänderna inte får den normala nötningen, som de får när de betar gräs. Kindtänderna eller molarerna som de även kallas används inte heller fullt ut i den normala sidleds tuggning som vildhästen utförde när den åt det betydligt hårdare prärie- eller steppgräset. Kraftfoder står bara för någon procent av hästens totala tuggade så det har ingen betydelse.
  
  
• Survival of the fittest, d.v.s. de starkaste överlever. Hästar med allvarliga anatomiska defekter i munnen levde knappast vidare och kunde på så sätt inte föra sina dåliga gener vidare.
  
  
• Vi föder inte upp hästar utefter kriterier som styr god tandhälsa.
  
  
• Vi föder upp olika raser där vissa blir mindre men inte tänderna, vilket kan leda till platsbrist.Om man mixar olika raser eller olika blodlinjer där den ena har ett större huvud än den andra kan även det leda till platsbrist.Det kan bli ett problem om man korsar ett fullblod med lång käke med en arab med kort käke. Resultatet kan bli en häst med kort käke och stora tänder.
  
  
• Vi stoppar in ett bett i munnen på hästen och drar i tömmarna, respektive tyglar. Naturligtvis kan det vara väldigt smärtsamt om det finns vassa hakar och kanter som blir tryckta mot mjuka vävnader eller tungan. Bettet i sig kan även det orsaka skador på tungan och andra delar av munnen.