Hur klarade sig vildhästen?

Människa började domesticeringen av hästen för 4500 år sedan. Den förändring som en djurart genomgår från vilt tillstånd till ett mer eller mindre människoberoende husdjur kallas domesticering som kommer från latinets domesticus=höra till huset.
Det är nog många som ställer sig frågan hur vildhästarna har kunnat klara sig genom evolutionen och nu helt plötsligt så behöver de tandvård. Det finns ett antal anledningar till detta som dessutom påverkar varandra:

Domesticering

Domesticerade hästar har inte möjlighet att använda sina tänder på ett naturligt sätt dvs. att alltid äta direkt från marken och faktiskt bita av gräset. I många hagar finns det inte så mycket gräs att beta av eller träd att gnaga på. Istället så får de hö eller hösilage som ofta tas tidigt så strået är mjukt och lättmalet. Detta påverkar framtänderna som i sin tur inte får sin normala nötningen, vilket de får när de betar gräs.

Vildhästar äter en mycket mer varierad kost med gräs, bark, jord, pinnar, buskar, löv mm. Gräset är mycket grövre och mer slipande jämförelsevis med skördat hö och de vassa kanterna slipas då ned naturligt (se de två bilderna nedan). Vildhästar maler sitt foder med större laterala rörelser när de äter det betydligt hårdare prärie- eller steppgräset.

Kraftfoder står bara för någon procent av hästens totala tuggande och har ingen betydelse.

Survival of the fittest

Survival of the fittest, d.v.s. de starkaste överlever. Hästar med allvarliga anatomiska defekter i munnen levde knappast vidare och kunde på så sätt inte föra sina dåliga gener vidare.

Dessa två kort är på den australiska vildhästen som kallas Brumby (från 2008). Notera att det knappt finns några formationer i munnen såsom hakar och ramper som kan orsaka spänningar i käkleden. På varje tand finns det två cuspar som vanligtvis blir mycket vassa. På dessa vildhästar har det inte utvecklats något skarpbett utan cusparna ser nästan raspade ut!

Tandhälsa

Vi föder inte upp hästar utefter kriterier som styr god tandhälsa.

Rasuppfödning

Vi föder upp olika raser där vissa blir mindre men inte tänderna, vilket kan leda till platsbrist. Om man mixar olika raser eller olika blodlinjer där den ena har ett större huvud än den andra kan även det leda till platsbrist. Det kan bli ett problem om man korsar ett fullblod med lång käke med en arab med kort käke. Resultatet kan bli en häst med kort käke och stora tänder.

Ovan är en bild på en minishettis där sista molaren i överkäken tittar fram i ögonhålan. Själva ögat kommer att puta ut på hästar med denna medfödda defekt.

Bett och nosgrimma

Vi stoppar in ett bett i munnen på hästen, använder nosgrimma och drar i tömmarna, respektive tyglar. Naturligtvis kan det vara väldigt smärtsamt om det finns vassa hakar och kanter som blir tryckta mot mjuka vävnader eller tungan. Bettet i sig kan även det orsaka skador på tungan och andra delar av munnen.

Längre liv

Domesticerade hästar lever längre och när de blir gamla så får de problem med tänder som tar slut.

Referenser

Gordon J Baker och Jack Easley, Equine Dentistry

Tom Allen, Manual of Equine Dentistry

Patricia Pence, Equine Dentistry: A Practical Guide