Tandsten är ett underskattat problem som kan ge primär karies under tandstenen, där det uppstår en anaerob (syrefri) miljö. Om det är kraftig tandsten kan det leda till tandlossning vanligtvis på framtänderna. Tandsten är lätt att ta bort då konsistensen är sandliknade.

Det vanligaste stället för tandsten är betarna och i andra hand framtänderna. Detta pga. att den stora kanalen för saliv mynnar ut alldeles bredvid dem. Det går också att se en trend beträffade vart man bor man bor, d.v.s. att jordmånen och grundvattnet påverkar. Enligt Kineserna så har tandsten att göra med magen!

När jag tappade mina mjölktänder så kommer ihåg att jag var till och från öm i munnen och man tog det lite försiktigt när man åt. Jag kan inte tänka mig att en häst känner sig något annorlunda. Hästen blir öm, den får problem att tugga, slutar äta, infektioner och kan börja tugga annorlunda som i sin tur kan leda till ont i käkleden och onormala slitmönster på tänderna.

Mjölktänder skall endast tas bort när tanden själv visar tydliga tecken på att lossna så att man inte får kvar några rotrester. Konsekvensen kan bli att de intilliggande tänderna göra tandfickan för trång och tanden kan få allvarliga problem att tränga upp. Den nya tanden kan då rotera ¼ varv för att få plats.Undantag är då en permanent tand inte träffar mjölktanden till 100 % underifrån utan den skjuter fram någon mm fel i sidled. Då får inte mjölktanden de rätta signalerna att lossna vilket kan leda till en rad olika konsekvenser beroende på vart de sitter i munnen.

En mjölktand som sitter kvar för länge kan skapa ett sådant tryck mot den permanenta tanden att det uppstår en rotböld i käken så att det bildas var på utsidan av käken eller i bihålan! Det skulle man kunna kalla för en falsk bihåleinflammation om det är i överkäken. För i den stora håligheten som finns i överkäken, där finns även rötter till alla molarerna. Om en tand blir infekterad av en eller annan nämnd anledning så kan det börja rinna snor (ibland med blod) vanligtvis i en näsborre. Hästen kan också vara svälld på kinden. Det luktar illa ur näsborren och en fistelgång kan bildas för att tömma ur infektionen.

Foderinpackning får hästar som inte har sina molarer i raka fina linjer. Har en häst en molar förskjuten mot tungan (lingualt) så finns det stor risk att det blir en foder inpackning mot kinden (buccalt).

Om hästen har svårt vågbett så finns det vanligtvis foderinpackning på den svaga eroderade tanden.

Vid mjölktandväxling så bildas det ofta foderinpackning mellan mjölktandskappan och den permanenta tanden, med illa luktande doft som följd. På framtänderna är det inte lika vanligt. Om foderinpackningen förblir oupptäckt så kommer det att bli en infektion och det kan leda till primär karies eller i värsta fall till tandlossning.

Om en häst väljer att bara tugga på en sida oftast p.g.a. ett problem i kindtänderna så kommer hästen att få ett "snett leende" kallar man det. På den sida där leendet är högst är samma sida som hästen väljer att tugga på.

Om hästen har lätt under- eller överbett så kan det bli dorsala (ledsen) eller ventrala (glad) leenden. Det kan även bli onormalt slitage om hästen har hakar, ramper, vågbett, mjölktandväxling och ont i käkleden.

Över- och underbett är vanligtvis medfött. Ett sådant bettfel är oftast bara att underhålla och ställer inte till något större problem. Däremot så kan man inte säga att om inte framtänderna möts korrekt så gör inte molarerna det heller. Vanligtvis är det en liten missbildning framför molarerna d.v.s. att över- eller underkäken helt enkelt blev för kort.

Hakar eller ramper är ett mycket vanligt förekommande problem hos hästar som ofta ger ömhet i käkleden. Hästars tänder skjuter ständigt fram varefter de nöts mot motstående tand. Hästen har 4 rader med 6 molarer i varje som kallas arkader. Dessa arkader ska vara lika långa, men när detta inte är fallet så utvecklar hästen hakbett eller ramper, p.g.a. att en del av tanden inte kommer att nötas ned som vanligt. Hakar bildas vanligtvis på PM2 (den första kindtanden) i över käken. Ramper bildas vanligtvis på PM2 men även på M3 (den sista kindtanden) i undre käken. Ramper på PM2 är mer flacka som små skidbackar och trycker käkleden framåt varje gång de tuggar vilket med tiden blir mer och mer ömt i käkleden. Hakar är mer spetsiga och trycker käkleden bakåt varje gång de tuggar och dessa hästar är ofta svåra att samla och få ner på tygel. Lika scenario är det när hästen har ramper nere på M3. Dessa ramper och hakar kan bli så långa att de tillslut spetsar motstående käkes tandkött. Den dagen då det kommer till benet i käkleden så kommer hästen att helt sluta att äta.

Vågbett har med platsbrist och bristande kvalitet i en eller flera tänder. Om vi utgår från underkäken så ser man ofta en dip på den näst sista kindtanden M2. Orsaken är att tänderna är förstora förhållande till käken. Den sista tanden M3 som från början inte har bara vertikala rötter utan mer horisontella blir för horisontella och trycket på M2 blir för stort från M3 så den orkar inte upp.

Om vi utgår från överkäken så ser man ofta en dip på PM3 och PM4. Dessa är de sista mjölktänderna som fälls och de ska tränga fram mellan äldre tänder och eftersom molarerna ständigt pressas samman så kan det bli platsbrist.

En annan orsak kan vara bristande kvalitet i en eller flera tänder som är orsaken till vågen.

Om en häst saknar en tand så kommer den med stor sannolikhet att få problem med att den motstående tanden kommer att växa utan motstånd och även utan förslitning. När den blir för lång så kommer det att hämma den normala tuggrörelsen. En sådan tand kommer att behöva regelbunden tillsyn. Gamla hästar som har nött ut en tand och tappat den, kan få problem med matrester i tandfickan, som då lätt kan ge inflammationer. Vanligen sker detta bara i den nedre käken då tyngdlagen hjälper överkäken. Vissa blodlinjer inom ponnyer raser kan ibland sakna en tand rent genetiskt.