Fysiologi
Fysiologi är vetenskapen om en organisms funktioner och hur det styrs av hormonerna och nervsystemet. Att äta gräs är som att dagligen tugga glas! Gräs är uppbyggt av en unik steglik stomme av kiseldioxid, därför vissnar inte gräset på hösten när det blir gult. Det är uppbyggt av samma beståndsdelar som en glasruta. Varje tugga hästen tar är som att äta en mängd glaspulver.
Eftersom maten skiljer sig ganska mycket så är det många faktorer som skiljer sig mellan en människas mun och en hästs mun. Hela hästens huvud är inte färdigväxt förrän hästen är åtta år. I en människas mun överlappar våra framtänder för att våra kindtänder ska kunna mötas. På hästar, och för övrigt alla andra gräsätare, måste dessa glida med underkäken ca 5-6 mm (ca. en halvtand) lateralt (sidledes) innan de får kontakt med kindtänderna och kan mala fodret. Längden och vinklarna på framtänderna och kindtänderna måste matcha för att hästen ska kunna mala optimalt och vara i balans med käkleden. Kindtändernas vinkel bör inte vara mer än 10-15° (se bild), annars kommer hästen att få problem med sin normala tuggrörelse. Om framtänderna blir för långa kommer det bli svårare och svårare att mala fodret då den laterala tuggrörelsen kommer att överstiga det optimala avståndet på 5-6 mm.
Hela detta system är uppbyggt för att hästen ska äta stråfoder vid marken. All muskulatur slappnar av och det blir en korrekt kontakt vid ocklusalytan. Alla gräsätare har en AP-rörelse (anterior-posterior) dvs. framåt och bakåt rörelse i käken som är nästan en cm som syns tydligt på framtänderna när den höjer och sänker huvudet. Det är lika när hästen ska tävla och prestera att vi ställer krav på att den ska använda sig av AP-rörelsen. Därför är det av största vikt att vi säkerhetsställer att hästen inte har några formationer som blockerar AP-rörelsen.
Hästens överkäke är bredare än underkäken. Normalt så maler de sin mat i sidled och de ska använda hela tandens yta, men pga. av dagens fina hö och framförallt avsaknaden av sitt naturliga ekosystem med träd, buskar, rötter och jord används inte tänderna fullt ut och de tar kortare tuggrörelser än en vildhäst. Tänderna i överkäken nöts därför mindre mot kinden, och i underkäken mindre mot tungan. Där nötningen är mindre/saknas bildas det därför vass emalj längs kanterna i överkäken mot kinden och i underkäken mot tungan. Detta kan lätt orsaka smärta, sårbildning och infektion (se bilder nedan).
|
|
Jämför vildhästen (Brumby) till vänster med en vanlig svensk ridponny till höger så ser ni att vildhästen ser nyraspad ut. Ponnyn har sår framförallt vid de sista tre molarerna.
När unghästen tappar sina mjölktänder kommer det bara vara en tunn bit kvar av tanden och när den permanenta tanden trycker på så kommer blodflödet att stängas av och tanden börja släppa från tandköttet. Även pulpans rötter utsöndrar en syra för att tanden lättare ska lossna från tandhålan. Denna tunna mjölktand som håller på att släppa kallas inom hästtandvården för en mjölktandskappa och kan ibland orsaka smärta då den blir fastkilad och sitter kvar för länge, och det kan även ge foderinpackningar mellan den nya och gamla tanden. Detta kan ge en oväntat infektion, pulpit orsakad av dessa bakterier och huvudsvullnad, febertopp, lingual förskjutning av tanden och naturligtvis nedsatt prestationsförmåga.
En hästs tandkrona är mycket längre 6-9 cm, än en människas. Den största delen av reservkronan är lagrad inne i tandfickan och det är bara drygt en cm som syns. Ocklusalytan (bitplanet) på tanden är inte emaljerad som våra tänder utan består av flera olika material med olika täthet (densitet). Då dessa tre material är olika hårda så kommer tuggytan inte bli helt perfekt slipad utan de blir en vågig yta som maler och skär gräset i mindre och mindre delar. Det är de två kärnsäckarna i molarerna i överkäken som är orsaken till vågigheten. Kärnsäckarna är hårda då de består av emalj. Mao så kommer det att bildas två st åsar per tand. Pulpans tidigare hålrum som sakta drar sig undan ocklusalytan i samma takt som tanden nöts, kommer att fyllas och bli hårt med sekundärtdentin som är brungul i färgen för att skydda tandens nerver och blodkärl.
Referenser
Gordon J Baker och Jack Easley, Equine Dentistry
Tom Allen, Manual of Equine Dentistry
Patricia Pence, Equine Dentistry: A Practical Guide