Anatomi är läran om organismens byggstenar. Hästar liksom de flesta andra däggdjur föds med mjölktänder. Detta för att huvudet ska vara mindre och underlätta fölningen. Huvudet växer sedan ca 100 % i storlek om man jämför ett föl med en fullvuxen häst.

En full uppsättning av mjölktänder består av 12 framtänder och 12 kindtänder. De centrala framtänderna (I1) och kindtänderna (PM2-PM4) är vanligtvis framme vid födseln eller så kommer de inom 2 veckor. De mittersta framtänderna (I2) kommer inom 4-6 veckor och hörnframtänderna (I3) kommer inom 6-9 månader.

Mjölktänder är normalt vitare och kindtänderna är slätare på sidorna om man jfr med de permanenta som har mer vågiga sidor. Framtänderna har även en mer uttalad hals mellan krona och rot.

Hästen har s.k. hypsodonttänder. Det innebär att en del av kronan från början ligger under tandköttskanten och tränger fram allteftersom tanden nöts.

Mellan 2,5 - 4,5 år kommer hästen att tappa alla mjölktänder och de kommer att ersättas med permanenta tänder.

Vid 5-8 månaders ålder så kommer 0-4 st vargtänder, vanligtvis så kommer de endast i övre käken. Från 1 års ålder kommer de 12 permanenta kindtänderna, molarerna. Senare vid 4 -5 års ålder så kommer hingstar och valacker att få 4 st hörntänder vilka inte är så vanliga bland ston.

Under den ålder när vi många gånger begär som mest av våra hästar framförallt tävlingshästarna, så tappar de 24 tänder och de kan få 36-44 permanenta tänder. Då är det inte så svårt att förstå att detta orsakar smärta och obehag, och när vi dessutom stoppar in ett bett i munnen och drar i tömmar eller tyglar så blir ju inte situationen bättre. Vass emalj, mjölktandlossning och framväxande tänder är något vi alla bör förstå att det kan orsaka stora problem för hästen och dess kommunikation med oss människor.

Vi försöker alla att lära hästen att de ska ge sig för tryck vid tömkörning. Det är inte så konstigt att de blir förvirrade när de försöker vara snälla och så får de dubbla signaler från smärtande nya tänder och ett bett som vill åt motsatt håll.

De permanenta tänderna har äkta tillväxt fram till ca 8-10 års ålder då rotspetsen sluts. Därefter kommer den permanenta tanden att skjuta fram ur tandköttet likt ett läppstift. När hästen blir gammal och tanden blir kort och lite ostadig så kommer det att ske en tillväxt av cement i tandfickans botten för att stabilisera tanden. Därefter blir den synliga kronan allt lägre och emaljen tar slut. Då kommer tanden att kännas som en äggkopp och det känner man vanligtvis först på den äldsta tanden d.v.s. 4e kindtanden M1.

Framtänderna (I1, I2, I3) är bågformade och är ca 7 cm långa. Tanden består till största delen av dentin (tandben) och det är täckt av emalj och ett yttre lager av cement som är gult och som kommer att nötas bort när tanden kommer till bitytan. Mitt på tandens bityta så finns kärnsäcken (infundibulum). Det är ett stavformat hålrum som består av emalj och skyddas ytterst utanpå emaljen av cement. Funktionen för infundibulum är att ge tanden mer emalj att skära av gräset med. Pulpans hålrum är normalt 6 mm under bitytan och kommer varefter tanden nöts att dra sig tillbaka i samma takt och fyllas med tertiärt dentin för att skydda tandens nerver och blodkärl. Den blir hård och är brungul i färgen.

Bitytan på framtänderna hos unga hästar är ovala och vid 15 års ålder är det triangulära och vid 25-35 så är de nästan rektangulära och de har även blivit mycket smalare.

Hörntänderna (C1) finns mellan framtänderna och kindtänderna. De består bara av dentin och cement, d.v.s. de saknar emalj. I den nedre ligger de närmare framtänderna och tränger fram vid 4-5 års ålder. De i övre käken kommer ca 6 månader senare och det är inte meningen att de ska mötas. En av teorierna varför hörntänderna är det vanligaste stället för tandsten är att den stora kanalen för saliv mynnar ut alldeles bredvid dem. Det går också att se en trend beträffade vart man bor man bor, d.v.s. att jordmånen och grundvattnet påverkar.

Det är nästan bara hingstar och valacker som har dem och finns de hos ston så är de små eller så kan du se dem som små knölar. Hos hingstarna så kan dessa bli långa och rakbladsvassa och utvecklas till enorma vapen när hästen är psykiskt och sexuellt mogen. På äldre hingstar blir hörntänderna mer slitna och trubbiga. Om de är långa, vassa och taggiga så brukar man runda av dem för att förhindra olyckor, skärsår på tungan, läppar och för att lättare betsla hästen.

En vargtand (PM1) är en outvecklad kindtand som vanligtvis sitter i övre käken framför kindtänderna. De börjar växa fram efter 5-8 månader. Storleken på kronan och roten kan variera väldigt mycket. Hästar kan få mellan 0-4 st och de blir vanligtvis borttagna eftersom de ofta är vassa och p.g.a. av bettet så kan de orsaka problem i modern hästsport.

Tanden består till största delen av dentin (tandben) och det är täckt av emalj och ett yttre lager av cement som är gult som kommer att nötas bort när tanden kommer till bitytan. Molarerna i överkäken har 2 st kärnsäckar (infundibulum) på tandens bityta. Det är ett stavformat hålrum som består av emalj och skyddas ytterst utanpå emaljen av cement. Kärnsäckens funktion är att ge tanden mer emalj att skära av gräset med. Kindtänderna i den nedre käken saknar kärnsäck och är dessutom smalare. Rent fysiologiskt så kommer en bredare yta att nöta ner en smalare yta därför är kindtänderna i underkäken utrustade med en segare och hårdare typ av emalj för att emotstå den bredare tanden i överkäken.

Pulpans hålrum är normalt 6 mm under bitytan och kommer varefter tanden nöts att dra sig tillbaka i samma takt och fyllas med tertärt dentin för att skydda tandens nerver och blodkärl. Den blir hård och är brungul i färgen.

Den långa reservkronan ligger inbäddad i kraniet. Tandkronan slits ner och skjuter fram likt ett läppstift 2-3 mm per år. Med normal förslitning utan sjukdomar så bör tänderna räcka till dess att en häst är ca 25-30 år gammal.

Kindtänderna i övre käken är bredare än de motsvarade i nedre käken. De har 5 pulpor och 3 rötter 2 kärnsäckar jämförelsevis med den nedre käken som har 5 pulpor och 2 rötter (M3 har 3 rötter) och 0 st kärnsäckar.

Den första kindtandens rötter PM2 är vinklade framåt (rostalt) och de 2 sista kindtänderna M2 och M3 är vinklade bakåt (caudalt) och övriga är vertikala. Detta gör att alla 6 kindtänderna pressas samman och det bildas därmed inga mellanrum (diastema) mellan tänderna där foderinpackning annars skulle uppstå och på sikt ge en infektion.